Fråga: Finns det någon mening med livet?

Svar: Nej! Så ta vara på glädje, så att säga…

Anledningen till vår skrivtorka är följande…

den 14 mars Fin-Erik blir häktad för barnarov, grannflickan Felicia var/är försvunnen.

den 15 mars Krut-Hjell tar sig ur landet och belägrar sig på okänd ort. (det finns uppgifter om en man på Cypern med knackig engelska och vildvuxet skägg)

den 12 maj Fin-Erik släpps från häktet i brist på bevis men står kvar som skäligen misstänkt.

den 14 maj Fin-Erik grubblar över människans tillkortakommanden.

den 15 maj Krut-Hjell är tillbaka i Sverige igen.

den 18 maj Fin-Erik och Krut-Hjell träffas igen och dricker gin.

den 19 maj Fin-Erik och Krut-Hjell släpps från fyllecellen, utredning angående våld mot tjänsteman inleds.

den 29 maj Krut-Hjell skriver i bloggen efter några händelserika veckor.

”en hel del kastruller på spisen, så att säga”

Jag sitter här och velar… Är det den klassiska ”filmsnaran” jag ska använda mig av eller den mer enkla varianten, rep och ögla? Jag har en illusion av att jag är hagelgevärstypen. Du vet, sitta i regnet med geväret, alkoholen från den halvdruckna whiskyflaskan gör mig modig nog att ta steget. Jag sätter pipan i munnen och mörkret omkring mig komprimeras i mitt huvud, det blir tyst. Men orken att böka fram ett hagelgevär finns inte. Äh, det får bli den där jävla öglan. I pannan har jag skrivit orden ”Oh-de-lally, Oh-de-lally
hoppsan, en sån dag ”

Ha sa på brytande svenska ”jahhag whar ahldrijg sehtt påau mauhken ni kaoun inthe blåoogga mehr” efter denna oroväckande mening avslutades samtalet. Vi har ännu inte spårat numret, men vissa uppgifter pekar mot Tomas Di Levas umgängeskrets. I denna sektliknande församling finns en sextonårig pojke med grekiskt påbrå, han går under alias BK-T. Vi kan delge er en gärningsmanna-profil. Han är cirka 1,30cm lång, väger runt 90 kilo, extrem hårväxt över(fucking)allt och luktar oventilerat lankafé, kvalster och lök.

15 vita hästar till den som kan fånga honom, död eller levande.

Tack

Någon som hittat min bilnyckel? Försvann under en våldsam utekväll.

Det finns ingen artist värd att lyssna på som dansar.

Månadens låtar:

1. Balladen Om Herr Fredrik Åkare – Cornelis Vreeswijk

2. Fields Of Gold – Sting

3. Jungeland – Bruce Springsteen

Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag hatar all form av religiös fundamentalism. Fuck växthuseffekten, få bort alla sjuka idioter till människor först! Det finns folk i vårt samhälle som är farligare, ta till exempel abortmotståndare och homofober. Ge Kruthjell och Finerik rättsimmunitet, vapen och cigg, så svär jag på att ordning kommer att vara ett uppnåbart mål. Åke Green, Ulf Ekman och Carola är personer som förespråkar sin tro på Gud och har en djupt negativ inverkan på utsatta (idioter, ca 93% av Sveriges befolkning) människors liv. Om vi nu hypotetiskt påstår att Gud finns så kan jag lova att de tre personerna jag nämner ovan inte hade varit Guds följeslagare, utan tvärtom så är dem ett så kallat klockrent exempel på Satans hantlangare.

Jag vill inte vara för hatisk i mitt inlägg så jag lämnade utanför att jag hatar all religion…

Jag ska för övrigt ge mitt första barn namnet Gud!

Igår var det fest hos en polare. Han har ett stort akvarium där familjens fiskar lever/levde i harmoni. Kruthjell fick en briljant ide. Om man skulle ta och mata familjens katt med en av fiskarna? Jag menar en fisk, det märks ju knappt om den är borta. Katten glufsade i sig den nyfångade fisken i ett nafs. Jag och Kruthjell tittade varandra djupt i ögonen och vi tänkte på samma sak. Fiskarna måste DÖ!

Vår första attack gick ut på att överdosera fiskarnas föda. Halva matburken var nu slut. En timme senare, utan önskat resultat, insåg vi att mer burdusa åtgärder måste vidtas. Rengöringssalt i tablettform (NaCl) samt 3dl Kapten Morgan och en halv flaska rött visade sig vara lika effektivt som Zyklon B. Gärningen nådde nu sitt kulmen, fiskarna var döda.

För cirka ett år sedan försökte vi mörda fiskarna med endast överdosering av mat, vi misslyckades och bara hälften av fiskarna dog. För första gången sedan dess, känner vi oss idag fullständiga.

Igår när vi släppte av en kompis vid hans bostad, så såg vi i backspegeln att Barack Obama klev fram jämsides med vår vän. Barack berättade, på klockren engelska, att hans fru och barn tagits ifrån honom och satt inlåsta på en kvinnojour. Han var, enligt vår vän, varierande snäll, våldsam och förtvivlad. Han erbjöd sig vid ett tillfälle sin mobiltelefon i utbyte mot ett tips som kunde leda honom in till sin förskräckta familj. Efter en stund bad han vår vän om en kopp kaffe, ”some fresh coffee”, ty han tålde inte kylan. Vår vän avböjde det vulgära förslaget.

Tänk sig, vår värld är liten…

Fullständigt namn: Bo ”Bosse” Vilhelm Olsson / Mio (min Mio)

Ålder: 9

Bakgrund: Förfärlig

Mental diagnos: Svag

Bosse känner hur gruset knastrar mellan tänderna. Sixten håller ett bastant grepp om Bosses käkar med sin stora vänsterhand, samtidigt som han forcerar den smutsiga mössan ner i Bosses hals. Sixtens andedräkt stinker av sprit och handen kring Bosses mun osar piptobak och blöt hund.

Nu har Bosse fått nog. Han tänker fly via sitt fönster och ge sig ut i den mörka novembernatten. Bosse uppsöker tant-Lundin, den ende han nu kan lita på sedan Benkes (Bosses enda och bästa väns) far förbjudit dem att umgås. Tant-Lundin var lika godhjärtad som alltid när han kom. Hon gav honom ett äpple, och inte vilket äpple som helst.

Han gick till en närliggande park för att äta sitt äpple. Efter bara några tuggor infann sig en känsla han aldrig tidigare känt. Ett starkt välbehag når Bosse med full kraft. I samma stund ser han hur en glasflaska på marken börjar ryka. Ut ur flaskan kommer en stönande, flåsande och stor gubbe. Gubbens skägg blänkte som silver i den mörka natten. Sedan mumlade gubben en massa saker och tvingade Bosse att ta ett styvt grepp om hans skägg.

Bosse var helt utom sig, han hade aldrig känt sig så fri. Han flög igenom rymden, konstiga planeter och varelser svävade omkring. Den flygande gubben med silverskägget sa att han skulle ta Bosse till Fjärran land, där hans konung till far väntat i så många år.

Gröna ängars ö, där skulle allt bli bra, där skulle Mio leva med sin far i frid och fröjd. Mio log och kramade silverskäggsgubbens skägg det hårdaste han förmådde. Nu var han lycklig. Med en far, en häst, en panflöjt och en vän, i ett fjärran land, ifrån den hemska vardag han bara några minuter sedan befunnit sig i.

PANG! Bosse vaknar plötsligt till av att en fuktig hand kolliderar mot hans kind med en vidunderlig knall. Det fanns inget tvivel, det kunde bara vara Sixtens stora handflata som träffat honom. Han förstod direkt att han vaknat upp ur en dröm. Landet i fjärran var en dröm!

Inte förens Bosse var nitton år förstod han att tant-Lundin drogat honom via äpplet. En blandning av amfetamin, kicksilver och fotogen hittades i Bosses blod. En narkotikaklassad substans som senare blev kallad ”tomtesilvret”. Det är oklart om vad som hände Bosse den där novembernatten, men alla vittnesuppgifter tyder på att Bosse blivit bortförd av en äldre man med stort vitt skägg. Ett vittne säger – ”Han bar ett skägg av renaste silver”. Smaken i Bosses mun tyder på någon form av sexuellt ofredande…